På grund av en helt ofattbar tristess hela kvällen tänkte jag döda lite tid fram tills Seinfeld börjar. Mitt senaste inlägg var i Juni 07, kanske inte varit så flitig i mitt uppdaterande som tänkt. Enough med ursäkter. Precis som många förra inlägg kommer fotboll vara ett ganska stort tema och tänkte börja med ett korrigerande. Mitt tidigare stora hat mot konstgräs har börjat mildras lite, spelade på "den nya generationen" i helgen och det blir faktiskt bättre och bättre. För ca ett år sedan var konstgräs givet på min hatlista. Nu har den plötsligt blivit lite mer neutral. Även om jag fortfarande inte förstår hur i helvete Elfsborg kan bygga en ny arena med konstgräs istället för naturgräs.
Mina studier är för tillfället lagda på is. Har tagit mig ett tidigt påsklov som kulminerar i träningsläger i Malaga i nästa vecka. På tal om påsk, hört rykten om en rejäl hemmafest hos Rauers på lördag, spread the word.
Fest med Oskars arbetskamrater i lördags. Kände direkt den hårda men hjärtliga stämningen som jag upplevt både på axfood och på bygget i somras. Mycket moget snack om spridande av säd både här och där. Daniel Persson var där, killen som vi på Läreda lärde oss att både frukta och hata. På sommaren, hösten och våren var allt lugnt. När de första snöflingorna kom på senhösten brakade dock helevetet lös. Plötsligt blev alla som galna i åldersklassen ovanför oss. Dom skulle jaga, mula, förnedra oss, vetefan om dom inte ville våldta oss med. Oftast var vi själva hyfsat kaxiga, något som konstigt nog inte lugnade deras blodtörstiga sinnen. Alla i vår klass, förutom jag och Julius, var smarta (eller rädda, välj själva)och sprang iväg så fort det vankades rejäl mulning. Som sagt träffade jag Daniel i lördags och pratade med honom för första gången sen tiden på Läredas fotbollsplan. Han har alltid personifierat ondskan för mig. Kan fortfarande vakna helt kallsvettig av tanken på hans maniska ögon springandes mot mig med en snöboll i handen. Ni kanske tycker jag överdriver. Det gör jag inte. Hur som helst, när jag var mindre kom jag ibland på mig själv att tänka att det absolut inte skulle göra mig något om han skulle dö en smärtsam död. Jag har varit helt ute och cyklat. Han är verkligen hur trevlig som helst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Rolig spaning om Daniel Persson. Jag skrattade och kände mig högstadienostalgisk, fast jag inte alls gick på Läreda. Jag var ball och hängde med alla niorna som du var rädd för iallafall.
När jag träffade Daniel på fest hos Potatismannen för ett tag sen var han sjukt ångerfull... det gick inte att få stopp på honom, han bara vevade på om hur de i sin tur hade blivit trakasserade av killarna i klassen över dem, och att det fött en massa aggressioner som de var tvungna att ta ut på oss ;)
For the record: jag blev också mulad (saltad!) ett försvarligt antal gånger.
Bra att du uppdaterat bloggen igen! Btw, jag hatar konstgräs.
Ja,han verkar helt okej. Jag minns att han hjälpte mig på festivalen när jag kraschlandat med huvet i asfalten.
DET FRAMGÅR INTE!
Det borde jag ju ha vetat om Lareda.. pingis ar tontigt. Fast det tycker inte Dwight. Snart borjar The Office igen. Dom har lovat extra manga avsnitt denna sasongen pga strejken.
Fest hos Räcers låter verkligen taget. Det ryktas om ett veritabelt smörgåsbord av lillasystrar.
kul läsning nästan så att man fäller en tår själv =) det var tider det! åren gåt iallafall och ilskan försvinner, hursomhelst- trevligt att ses och snackas simon!=) Mvh DANIEL PERSSON och Anton auvoja
Skicka en kommentar