He's here, he's there, he's every fucking where, Joe Cole

Först lite kort om matchen. Chelsea var i samma situation förra året mot Spurs. Då redde man ut det och gick vidare i FA- cupen. Nu tappade man ledningen och var riktigt nära att förlora. Skillnaden heter Avram Grant. När man har relativ kontroll över matchen, varför sätta in en tredje mittback med tjugo minuter kvar? Tar ut Kalou som varit pigg och precis innan runnit igenom gång på gång. Varför backa hem och låta Spurs pumpa på med bollar hela tiden? Hade bara enstaka ströanfall efter bytet, trots de lyckas Cole göra 4-3. Då byter Grant ut Cole och låter laget sjunka ner ännu mera. Det är andra gången på mindre än en månad som Ramos manövrerar ut Grant totalt och verkligen visar att han är inget ämne för en toppklubb. Newcastle lär väl vara intresserade när Abra får nog. Brukar anställa högt mediokra tränare.
Keegan har väl knappast rosat marknaden och det förstår man när man hör de historier som berättas från spelarna. Under tiden han tränade Man City hade han inte ett enda pass som var inriktat på försvarsspel. När The Magpies skulle möta Arsenal för att tag sedan ingick i hans "taktiksnack" bland annat: "Arsenal har ett bra passningsspel. Då måste vi ha ett bättre". Oslagbart.

Under vår inkilning(Nej Albin, inga AIK-galgar) för två år sedan hinkades det öl som aldrig förr. Det fick som följd att jag inte kunde dricka det alls under ett år. Nu har jag börjat vänja mig igen. Det har känts ganska kasst att sitta med en cider medans alla andra druckit öl för glatta livet. Äntligen kan jag joina dom och vara tuff jag med! Så på lördag, på Oscars fest, tänkte jag köra en bara-öl-kväll. Givetvis bestående av Fosters och San Miguel.

JT is superman

På grund av en helt ofattbar tristess hela kvällen tänkte jag döda lite tid fram tills Seinfeld börjar. Mitt senaste inlägg var i Juni 07, kanske inte varit så flitig i mitt uppdaterande som tänkt. Enough med ursäkter. Precis som många förra inlägg kommer fotboll vara ett ganska stort tema och tänkte börja med ett korrigerande. Mitt tidigare stora hat mot konstgräs har börjat mildras lite, spelade på "den nya generationen" i helgen och det blir faktiskt bättre och bättre. För ca ett år sedan var konstgräs givet på min hatlista. Nu har den plötsligt blivit lite mer neutral. Även om jag fortfarande inte förstår hur i helvete Elfsborg kan bygga en ny arena med konstgräs istället för naturgräs.

Mina studier är för tillfället lagda på is. Har tagit mig ett tidigt påsklov som kulminerar i träningsläger i Malaga i nästa vecka. På tal om påsk, hört rykten om en rejäl hemmafest hos Rauers på lördag, spread the word.

Fest med Oskars arbetskamrater i lördags. Kände direkt den hårda men hjärtliga stämningen som jag upplevt både på axfood och på bygget i somras. Mycket moget snack om spridande av säd både här och där. Daniel Persson var där, killen som vi på Läreda lärde oss att både frukta och hata. På sommaren, hösten och våren var allt lugnt. När de första snöflingorna kom på senhösten brakade dock helevetet lös. Plötsligt blev alla som galna i åldersklassen ovanför oss. Dom skulle jaga, mula, förnedra oss, vetefan om dom inte ville våldta oss med. Oftast var vi själva hyfsat kaxiga, något som konstigt nog inte lugnade deras blodtörstiga sinnen. Alla i vår klass, förutom jag och Julius, var smarta (eller rädda, välj själva)och sprang iväg så fort det vankades rejäl mulning. Som sagt träffade jag Daniel i lördags och pratade med honom för första gången sen tiden på Läredas fotbollsplan. Han har alltid personifierat ondskan för mig. Kan fortfarande vakna helt kallsvettig av tanken på hans maniska ögon springandes mot mig med en snöboll i handen. Ni kanske tycker jag överdriver. Det gör jag inte. Hur som helst, när jag var mindre kom jag ibland på mig själv att tänka att det absolut inte skulle göra mig något om han skulle dö en smärtsam död. Jag har varit helt ute och cyklat. Han är verkligen hur trevlig som helst.